Historia

Nationerna grundades vid Kungliga Akademien i Åbo för att det oroliga studentlivet bättre skulle kunna övervakas. Universitetet utsåg professorer, inspektorer, att övervaka nationerna. Efter Åbo brand flyttade nationerna med universitetet till Helsingfors 1828. I Helsingfors verkade Österbottniska nationen i hyrda lokaler tills Studenthuset stod färdigt och nationerna flyttade dit.

Även om nationerna hade fått möteslokaler i Studenthuset var de österbottniska studenterna inte nöjda. De längtade efter en plats där de kunde samlas i sin egen krets och där nationens bibliotek och konstsamling, Österbottniska galleriet, skulle få en värdig inramning.

En novemberkväll 1903 tillbringade en grupp österbottniska studenter tillsammans. Någon konstaterade att österbottningarna saknade ett eget hus. Dåvarande magister Frans Äimä föreslog genast en insamling. Redan samma kväll hade man samlat drygt hundra mark som grundplåt. Samma höst tog Äimä upp husfrågan på nationens möte, och projektet blev officiellt nationens eget. På basis av ett betänkande grundades Pohjalaisten Talorahasto, en fond för husprojektet.

Samtidigt höll den gamla Österbottniska nationen på att splittras. Nationen hade blivit för stor, och olika politiska uppfattningar och ständiga språkstrider delade medlemmarna. Delningen i tre nationer sköt husprojektet i bakgrunden, men det glömdes inte bort. Delningskommittén såg det som en av sina uppgifter att hitta en lämplig tomt för nationernas gemensamma hus.

En plats hittades i dåtidens utkant av Helsingfors, mellan Nationalmuseet och Arkadia. Tomten var en oansenlig, sumpig plats där man odlade kål. Den köptes 1911 för 41 000 mark.

En arkitekttävling för nationshuset hade utlysts redan 1910. Arkitekten W. G. Palmqvist vann alla tre priserna. Byggandet gick snabbt, och Ostrobotniahuset kunde invigas vid nationernas gemensamma Porthanfest den 9 november 1912.

När huset stod färdigt fick alla tre nationerna egna lokaler på andra våningen kring festsalen. Av ekonomiska skäl hyrdes de tre översta våningarna ut till utomstående, medan gatuplanet hyrdes ut till affärsidkare. Under årtiondena förändrades utrymmesbehoven. År 1928 grundades till exempel Pohjalainen Ylioppilaskoti på tredje våningen. Även nationslokalerna har flyttat mellan våningarna. Nationerna finns på femte våningen, fjärde våningen hyrs ut till utomstående och restaurangverksamhet bedrivs på de tre nedersta våningarna.

En restaurang har alltid varit en del av husets identitet. Den har drivits antingen av en utomstående restauratör eller av nationerna själva. Förr talade man om Alakerta och Manala. Nationernas bolag Oy Botta Ab har bedrivit restaurangverksamhet i fastigheten sedan 1970.

Manala på gatuplanet erbjuder mat och stämning långt in på småtimmarna. St. Urho’s Pub på Museigatan har länge varit en etablerad mötesplats för invånarna i Främre Tölö.

På andra våningen finns restaurang Ostrobotnias festsal och de fyra kabinetten Jääkäri, Chydenius, Snellman och Runeberg. Under veckosluten ordnas också Manalas nattdanser.

Manala, det tidigare Alakerta, har fått sitt namn efter ölstugan i den estniska studentföreningen EÜS:s källare: Pörgu, på finska Manala eller Alakerta.

I österbottningarnas kassakammare hölls 1914 ett möte som ledde till jägarrörelsens uppkomst. Aktiva från flera nationer deltog.

Kassakammaren ändrades senare till Jägarrummet och används som restaurangkabinett. Där finns också nationernas minnestavlor över medlemmar som stupade i vinter- och fortsättningskrigen. Inför stora fester lägger nationerna ner en krans i Jägarrummet för att hedra tidigare generationer.

Nationerna upprätthåller gamla traditioner. Vid årsfesterna dansar nationsmedlemmar klädda i frack och aftonklänning salongsdanser och sjunger traditionella studentsånger.

Samtidigt följer nationerna sin tid och ordnar verksamhet inom bland annat vetenskap, konst, musik och idrott.

När Österbottniska nationen delades 1907 grundades Österbottniska Delegationen för att vårda dess minne. Delegationen fungerar som ett samarbetsorgan för de tre nationerna och sköter Österbottniska galleriet, en kulturhistoriskt betydelsefull porträttsamling. Delegationen erbjuder också nationsmedlemmarna bostäder, kursboksutlåning och förmånlig studentlunch i husets restaurang.

Under delegationen verkar gemensamma klubbar som erbjuder bland annat dans-, kör- och idrottsverksamhet. Nationerna har också den gemensamma tidningen Ostrobotnia, med fyra nummer om året. Delegationen ordnar dessutom Porthanfesten, Helsingfors äldsta akademiska fest.

Nationerna informerar också abiturienter i sitt rekryteringsområde, Lapplands, Uleåborgs och det tidigare Vasa län, om studiemöjligheter i huvudstadsregionen. Den aktiva seniorverksamheten visar att Ostrobotnia är ett hus som medlemmarna inte vill glömma efter examen.

Mer om nationshusets drygt hundraåriga historia finns i Pohjalaisten Talosäätiö Ostrobotnias historik Ostrobotnia – Pohjalaisten paras paikka – Vi trivs bäst på Ostrobotnia. Boken säljs på nationernas kanslier och läsexemplar finns i biblioteket.