banner

Porthanfesten

År 1643 bildades de första nationerna vid Åbo universitet och av dessa sex första var Österbottniska nationen en. Efter branden i Åbo år 1828 flyttade universitetet och nationerna till Helsingfors. Den Österbottniska nationen delades i en syd- och en nordösterbottnisk del år 1837 men återförenades, om än bara för en period på 63 år, redan år 1844.

Den 9 november år 1839 var det 100 år sedan Henrik Gabriel Porthan, inspektor från år 1779 för den odelade Österbottniska nationen, föddes. Den då tudelade nationen bestämde sig för att ordna en fest till Porthans ära och festen var samtidigt ett tecken på samhörighet mellan den Sydösterbottniska och Nordösterbottniska nationen. Den första Porthanfesten firades således den 9 november 1839 och hade runt 150 gäster. Porthanfesten var redan från början en lite finare fest och blev snabbt den Österbottniska nationens officiella årsfest.

Trots att det tidvis funnits oenigheter mellan de österbottniska nationerna har man alltid ordnat Porthanfesten tillsammans och festen har varit ett tillfälle att träffas och diskutera gemensamma intressen. Som exempel kan nämnas att man bestämde sätta planerna på ett eget nationshus i verket under en Porthanfest. När österbottningarnas eget nationshus Ostrobotnia blev färdigt, invigdes det under Porthanfesten den 9 november 1912. Även texten till landets blivande nationalsång "Vårt land" sjöngs för första gången under Porthanfesten år 1846.

Idag förs traditionen vidare av de tre österbottniska nationerna vid Helsingfors universitet - Etelä-Pohjalainen osakunta, Vasa nation och Pohjois-Pohjalainen osakunta. Man firar festen för att träffas över nationsgränserna och fira minnet av den odelade Österbottniska nationen.

Hit samlas österbottningar från olika årtioden för att träffa varandra, sina vännationers representanter och för att fira dess kära nationshus.

Henrik Gabriel Porthan 1739-1804

År 1744 blev den femårige Henrik Gabriels pappa, kyrkoherde Porthan sinnessjuk. Den unge Henrik Gabriel sändes till Kronoby för att bo hos sin farbror som också han var kyrkoherde, medan brodern sändes till Åbo. Systrarna Porthan stannade hos den sjuke fadern i Viitasaari. Kyrkoherdens son från Mellersta Finland tillbringade genom denna ödets nyck sin barn- och ungdomstid i Österbotten. Under kommande årtionden skulle han aldrig glömma sin farbrors bygd – inte heller skulle bygden glömma Porthan.

En växande hunger för kunskap satte stopp för barndomens lekar och upptåg. Blott 15 år gammal lämnade Henrik Gabriel sin farbrors hus och skrev in sig på Åbo Akademi. Den unge akademikerns första avhandlingar i naturteologi färdigställdes 1758 och 1762. I dessa granskades Gottfried Wilhelm Leibnitz’ uppfattning om att Guds existens kan förklaras med hjälp av förnuftet, medan synden, helvetet, återuppväckelsen och andra kristna grundsatser har en sekundär betydelse.

Den pedantiska och samvetsgranna Henrik Gabriel blev en tidstypisk humanist med ett intresse för ett flertal ämnen. Han föreläste i filosofi, pedagogik, teologi, klassisk arkeologi, historia, lingvistik och estetik. Under Henrik Gabriels akademiska bana granskades hundratals avhandlingar, av vilka det antas att professorn själv skrivit betydande delar genom hans ständiga rättelser och förbättringar i sina elevers verk. Henrik Gabriels största gärning för det finska folket skulle ändå vara hans folkloristiska studier om Finlands historia, språk och poesi, som han företog under långa resor i dåvarande Sveas provins.

1770 var Henrik Gabriel med om att grunda Aurora-sällskapet som var typiskt för tidens svärmerier kring symboler, hierarkier och hemlighetsmakerier. Men sällskapet utgav också en tidskrift som senare skulle gå under namnet Åbo Tidningar, landets första i sitt slag. Från och med 1779 är Henrik Gabriel den Österbottniska nationens inspektor. 1783 plitar han ner en not om sitt veckoprogram: ”… jag håller nationsmöten varje onsdag och lördag i tre timmar.”

Henrik Gabriel, av medellängd, ganska fet, med stark profil, alerta blå ögon och en kraftfull näsa, förblev ungkarl till sin död. I sitt eget gemak bar Henrik Gabriel en anspråkslös grå peruk, men för större festligheter sades det att han klädde sig i festdräkt och Polstjerne orden. Henrik Gabriel Porthan tillägnade sitt liv åt att tillfredsställa sin stora kunskapslust och att delge sin kunskap med andra. Iklädda festdräkt firar de österbottniska nationerna fortfarande kyrkoherdens son som blev sänd till deras bygd.